Bondgården

Film om bondgården som den en gång kan ha använts. Gröten serveras i vardagsstugan. Det blir en välbehövlig rast i det bråda skördearbetet september månad anno 1850. När skörden är bärgad bjuds det till skördegille i feststugan.

Bondgården

En typisk västmanländsk bondgård

Bondgården med tillhörande byggnader är en typisk västmanländsk bondgård. Till museets bondgård hör fjorton byggnader, kålgård, åkrar, ängar, hagar och skog. På gården bodde en familj bestående av bonden och bondmoran, deras barn, pigor, drängar och de gamla som tidigare ägt gården och som oftast var bondens föräldrar eller svärföräldrar.

Gårdstypen är vanlig i mellansverige och kännetecknas av att den är sammansatt av två slutna gårdar som kallas mangården och fägården. Vid mangården finns bostadshus och ekonomibyggnader. Runt fägården ligger djurens stallar; hönshus, svinhus, ladugård och stall.

Mangård

På mangården står vårdträdet i mitten av gårdsplanen. Vårdträdet som här är en ek, planterades ofta mitt på gårdsplanen nära huset. Man trodde att det hade kraft att skydda gården mot olycka.

Interiör manbyggnad, bondgården. Foto Bodil Wike.

Manbyggnad

Denna byggnad återuppfördes på museet 1926 och kommer från Norrsylta i Munktorp. Gården uppfördes av bonden Olof Hansson på 1700-talet. Det är en så kallad parstuga uppdelad på två stora rum - vardagsstugan och helgdagsstugan. Dessutom finns en förstuga med mjölkkammare samt en liten sovkammare.

Målning i feststugan på bondgården. Foto Bodil Wike.

I vardagsstugan sov man, lagade och åt mat och gjorde andra inomhussysslor. Helgdagsstugan gick inte att värma upp och användes bara vid festligare tillfällen under sommarhalvåret såsom vid bröllop, dop och lekstugor. På vintern användes rummet som förvaringsutrymme. Väggmålningarna i helgdagsstugan är från tiden omkring 1770 och kommer från en helgdagsstuga i en parstuga i Nasta, Munktorp. Enligt traditionen använde folk från ”sju kyrksocknar” denna stuga för att hålla sin bröllopsmåltid. Den målade väggpanelen är indelad i rektangulära fält bemålade med blomstermotiv i bruna, gröna, röda och gulvita toner. Taket är välvt och vitmålat och i mitten längs takets ena långsida finns en målad himmel, draperad som en päll i blått tyg omknuten med röda bandrosetter. Under denna päll skulle brudparet sitta vid bröllopsmåltiden.

Undantagsstuga

Byggnaden kommer från Sörsylta, Munktorp och uppfördes på museet 1937. I undantagsstugan hade det äldre paret på gården sin bostad då de lämnat över gården till den yngre generationen. Innan man lämnade över gården upprättades ett undantagskontrakt. Detta var som en slags pensionsförsäkring och såg till att de gamla på gården hade rätt till bostad, kanske en åkerplätt, del av skörden och andra förmåner.

Portliderlänga

Denna byggnad återuppfördes på museet 1926 och kommer från Siggesta i Simtuna. I den här byggnaden inryms färdstall, sovkammare, vävkammare, brygghus och mangelbod.

Loftbod

Byggnaden kommer från Norrberga, Munktorp och är daterad till år 1812 genom ett bevarat kroppåsbrev. Den uppfördes på museet 1926.

I bottenvåningen inryms bagarstuga, matbod och en redskapsbod för textila redskap. En loftgång löper längs övervåningen där pigkammare och drängkammare finns. Pigor och drängar sov ofta i manbyggnaden på vintrarna men om somrarna flyttade de ut till loftboden.

Stolpbod

Byggnaden kommer från Berga, Skultuna och uppfördes på museet 1927. Här förvarades säden. Boden är ställd på stolpar för att skydda mot angrepp från råttor och möss.

Fägården

I fägården fanns alla byggnader för gårdens djur.

Stall med portlider

Byggnaden kommer från Nordanö, Ramnäs. Byggnaden skiljer av mangården från fägården och innehåller stall för gårdens hästar och en loge.

Ladugård

Byggnaden kommer från Väster Vrenninge, Fläckebo och har årtalet 1795 inristad i en av timmerstockarna. Den uppfördes på museet i slutet av 1920-talet. Här hade man gårdens kor. Idag finns här höns och gäss.

Svinhus

Byggnaden kommer från Prästtorp, Västerfärnebo. Här inrymdes gårdens grisar. Idag bor museets ankor i huset.

Hönshus

Byggnaden kommer från Timmelsta, Säby och används för höns som ligger på ägg och deras kycklingar.

Loge

Byggnaden som har årtalet 1796 inristat på en stock i logkistan kommer från Vretarne, Västervåla och uppfördes på museet på 1960-talet. Logen användes då säden skulle tröskas. Här förvarades också hö, halm och säd.

Sädesbod

Byggnaden som är placerad utanför gårdsfyrkanten kommer från Vigelshus, Tärna.

Detalj i modellen över bondgård av Einar Gustavsson, skala 1:30

Utställning

I bondgårdens vävstuga finns en utställning om bondgården och Norrsylta gård efter en bouppteckning från mitten av 1800-talet. I rummet finns även en modell över bondgården i skala 1:30. Den är tillverkad av Einar Gustavsson som var rustmästare på Vallby Friluftsmuseum i 23 år. Modellen tog fem år att göra och var färdig 1986.

Smedja

Smedjan kommer från Åkesta, Skultuna och uppfördes på museet 1932. Smedjan placerades en bit utanför gården på grund av brandrisken. Vid nästan varje gård fanns en smedja där man kunde smida enklare saker och reparera redskap.

Skostall

Skostallet är placerat framför smedjan och är till för att ställa oxar då klövarna skulle verkas och skos. När man verkar klipps oxens klövar. Oxarna användes som dragdjur i jordbruket.

Spinna lin

Arbetet på gården

Alla hade sina bestämda arbetsuppgifter och de varierade beroende på vilken årstid det var. Kvinnorna skötte främst sysslor hemma på gården, allt från att sköta boskap och mjölka till att laga mat och tillverka textilier. Kvinnorna kunde också hjälpa till med arbetet på åker och äng.

Männens arbete var till största delen på åker, äng och i skogen. Männen ansvarade dessutom för hästarna som främst var arbets- och dragdjur.

Barnen fick börja arbeta tidigt. Redan i sjuårsåldern började flickorna gå med de andra kvinnorna i arbete och pojkarna fick följa med männen.

De gamla hjälpte till så mycket de orkade. De var ofta barnvakter åt de små barnen. Pigor och drängar var anställda som bodde och arbetade på gården.

Psalmodikon

Psalmodikon och andra föremål

I helgdagsstugan finns ett psalmodikon. Det är ett instrument som uppfanns av den västmanländske prosten Johan Dillner i Östervåla. Från början var det var ett instrument med en sträng. Det kunde användas ihop med en stråke. Det skulle stödja psalmsången i kyrkor och skolor där orgel saknades. Man kunde snabbt lära sig spela olika psalmmelodier efter ett enkelt notsystem. Siffror eller tecken på instrumentets graderade greppbräde återkom som notskrift i särskilda koralböcker.

En likbräda står lutad mot ena gavelväggen. På denna ”tvättades liken opp” och ställdes i väntan på att kistan skulle bli färdig.

På väggen i helgdagsstugan finns två bröllopsgratulationer från Nasta målade av en brevskrivare på 1820-talet uppsatta.