Fornlämningar

Gravhög och grind på Ekbacken

På museet finns flera fornlämningar som berättar för oss att människor funnits på Vallby sedan stenåldern.

Gravkullen

Längst i norr på museet finns ett gravfält med flera gravar, men det man först lägger märke till är den stora gravhögen. Enligt en legend utkämpades i forntiden ett stort slag vid Svartån inte långt från den här platsen. En prins som kallades Jämmerung stupade i striden och begravdes i den största högen. Högen kallas därför Jämmerungshögen. Seden att begrava i en stor hög förekommer både under bronsåldern och yngre järnåldern. Gravfältet här är inte undersökt av arkeologer så ingen vet säkert hur gammal storhögen är. De flesta av de mindre gravhögarna här har en form som är vanlig under yngre järnålder, det vi kallar Vendeltid och Vikingatid. Under järnåldern var enkla brandgravar vanligast, så sannolikt finns betydligt fler gravar här än de högar som är synliga ovan mark. Intill storhögen finns även stensättningar i olika former – en kvadratisk, en skeppsformig, en trekantig och en rest sten. Kanske har de en symbolisk betydelse kopplad till högen?

Skålgropar

Skålgropar

En skålgrop är en liten grop som någon format i en berghäll eller i ett stenblock. Hällristningar dateras ofta till bronsåldern men skålgropar förekommer även senare. På en sten vid storhögen finns en hällristning i form av en skålgrop, längre bort på området finns två stenblock med skålgropar och på en berghäll ovanför stugorna från Björnön finns flera skålgropar. Även vid Prästgården finns två stenblock med skålgropar.

Ett annat namn för skålgropar är älvkvarnar. Enligt folktron var älvorna farliga och kunde sända sjukdom på människor som råkat göra dem arga. Då kunde man smörja älvkvarnarna med fett eller lägga dit ett mynt för att älvorna skulle stoppa sjukdomen.

Stensträng på ängen vid ån

Spår av boplats

Längst i norr på gravfältet och öster om gravhögarna syns en stensträng. Stensträngen är en rest av en gammal ägogräns eller inhägnad som byggdes för ungefär 2000 år sedan. Delar av den finns också kvar i det område längs ån som numera är ängsmark och hagar. Stensträngen markerar gränsen mellan inmarker med bebyggelse och odling, och utmarkerna med skog och bete. På gravfältet finns flera röjda ytor som kan ha varit forntida åkrar. Här finns även spår efter terrasseringar och förhistoriska hägnader. Det visar att det här inte enbart är ett gravfält, här har människor också bott och brukat jorden i många generationer.