Gästgivaregården

Den första byggnad som insamlades till det blivande friluftsmuseet kommer från Hemmingsbo i Fläckebo socken och var en gåva till Västmanlands fornminnesförening 1917. Bodlängan från gästgivaregården återuppfördes på Vallby 1921, samma år som museet invigdes. Byggnaden kallas även Hemmingsboboden.

Byggnaden

Bodlängan består egentligen av två hus och var en av flera byggnader vid gästgivaregården. I söder finns en källare byggd av gråsten i kallmur. Här finns svale, källarstuga och kammare. I övervåningen i norr finns den äldsta delen, en loftbod med svale vars undervåning upptas av två bodar och ett portlider.

Bodens nedre utrymmen användes till förvaring av mat, på övervåningen var det kläd- och sovbodar. Den väggfasta sängen på loftet över portlidret var pigornas. Ett portlider leder genom byggnaden, här finns dörren till källaren.

Gästgiveristadgan

Från medeltiden och fram till vägväsendets förstatligande 1944, låg skyldigheten att anlägga och hålla vägarna farbara på bönderna.

År 1649 infördes en ny lag angående vägar, väghållning och gästgiverier i Sverige. Enligt denna lag skulle gästgivaregårdar ligga på jämna avstånd längs vägarna. De skulle stå för mat och nattlogi samt också ansvara för skjutsning av de resande.

År 1878 upphörde lagen om håll- och reservskjutsning.

Gästgiveriet i Hemmingsbo

Hemmingsbo Gästgiveri låg tre och en halv mil norr om Västerås. Här fanns 4 hållhästar och 39 reservhästar. Vid marknader kunde ända upp till 60 hästar per dygn utgå från gästgiveriet.

Milstolpar

Tre milstolpar finns uppställda på museet, två i sten och en i gjutjärn. Milstolpar är vägmärken som användes i hela landet mellan åren 1649 och 1877. De visade hur långt det var till närmaste gästgiveri. Det var landshövdingarna i de olika länen som var ansvariga för att milstolpar sattes upp. Resans längd skulle kunna mätas från båda hållen. Därför sattes milstolpar upp efter systemet 1 mil, 1/4, 1/2, 1/4 och 1 mil.