Västeråsgurka och tobak

Västeråsgurka

I Västerås har gurkodling varit så vanlig att staden gett namn åt druvgurka som odlas på friland. Gurka började odlas i slottsträdgården i Västerås av trädgårdsmästare Bohnsack på 1720-talet. Härifrån spred sig gurkodlingen både i staden och till landsbygden i närheten. Under Bohnsacks tid blev gurkan vanlig och såldes insyltad till Stockholm. Västeråsgurka har sedan dess sålts över stora delar av landet och även utomlands.

I Landshövdingens femårsberättelse från 1896–1900 beskrivs hur Vesteråsgurkorna skördades när de var 3–5 cm långa. De lades i friskt vatten i ett dygn, sen i svag saltlake tills den gröna färgen bleknat. Därefter flyttades de till en starkare saltlake med dill samt blad av svarta vinbär och körsbär. Namnet Vesteråsgurka avser små druvgurkor och kunde vara olika sorter som såldes under det namnet.

Gurkan krävde god tillgång på vatten och odlingarna låg ofta i närheten av stadens källor. Gurkodlingen behövde också mycket näring. Gödsel från stadens djur och människor användes. Framför allt var hästgödseln viktig som värmealstrare i jorden.

Tillgången på stallgödsel i staden minskade i början av 1900-talet. Hästarna blev färre när bilen gjorde intåg och det kom nya renhållningsstadgar. Staden förtätades och tidigare mark för gurkodling bebyggdes. En av de sista odlarna var trädgårdsmästare Axel Fredrik Ahl som odlade på Johannisberg ändå in på 1960-talet.

På museet odlas sorter av grön och vit gurka som fanns kring sekelskiftet 1900. Frön till Västeråsgurkorna kommer från NordGen (de nordiska ländernas gemensamma genbank) och sorten i genbanken kallas ’Västerås’. Sorten ’Arboga Vit’ bevaras också av NordGen. Den odlades främst i Arbogatrakten på 1870-talet för att senare spridas över landet.

Odling av tobak

Tobak tillhör familjen potatisväxter och kommer ursprungligen från Sydamerika. Den har i huvudsak odlats för tillverkning av tobaksprodukter men har också använts som prydnadsväxt. För tobaksframställning har arterna bondtobak (Nicotiana rustica) och virginiatobak (N. tabacum) använts. Det är bladen som används och de skördas i augusti. Traditionellt hängdes de upp på störar för att torka. Efter torkning kunde de beredas vidare till olika tobaksprodukter.

Vid torget odlas sorten ’Alida’. Namnet kommer från Alida Olsson som var en legendarisk tobaksodlare från Skåne. 1945 tog hon fram en egen tobakssort som var mer anpassad efter det svenska klimatet.

Tobak har odlats i Sverige sedan 1600-talet men det var först på 1700-talet som odlingen riktigt tog fart. Efter Karl XII:s död 1718 var Sverige fattigt efter alla krig. Nu ville staten stödja näringslivet och minska importen av varor. Därför uppmanade kung Fredrik I 1724 till tobaksodling i hela landet. Sverige skulle bli självförsörjande.

I första hand skulle städerna odla, där fanns gott om arbetskraft och gödsel. En handledning togs fram och frön från Tyskland tillhandahölls. Varje hushåll med egen täppa uppmanades att odla till egen årsförbrukning.

1750 var hälften av all tobak som användes svenskodlad. 1760 fanns det odlingar i 72 svenska städer. Därefter börjar också bönderna odla tobak på landsbygden. I Västerås odlades det på 1700-talet bland annat tobak i den gamla kungliga humlegården i nuvarande Vasaparken.

Arbetet med tobaksodlingarna var ett klassiskt kvinnoarbete och kunskapen gick ofta i arv från mor till dotter. Under det sena 1800-talet arbetsvandrade många kvinnor under sommarhalvåret till städerna för att hitta arbete vid någon av de större tobaksodlingarna.

Det mesta av tobaksskörden blev till snus. Snusandet ökade stadigt under 1800-talet och efterfrågan på råtobak var stor. Många snusfabriker anlades. En känd sådan är Sundinska Snus- och Tobaksfabriken som grundades 1839.

Det svenska klimatet var inte optimalt för tobaksodling och kvaliteten var ofta dålig jämfört med importerad tobak. Efter 1850 upphörde odlingen i de flesta städer, dock inte i Mälardalen inklusive Västerås som hade bra förutsättningar för odling. För att klara tobaksbehovet under krigsåren i början på 1900-talet blev odlandet åter viktigt för att sen minska igen. Efter att staten avskaffade tobaksbidraget på 1960-talet, fanns inte längre någon ekonomisk vinning att bedriva odling. 1964 skördades den sista kommersiellt odlade tobaken hos "Mor Alida" i Skåne.