Arbetarbostaden

En film om arbetarbostaden som visar hur den en gång kan ha använts. På bakgården är det full aktivitet denna tisdagsmorgon 1902. Många söker sig till städerna där framtiden finns. Hos arbetarna råder ofta trångboddhet och hårda livsvillkor.

Arbetarbostaden

Byggnaden med arbetarbostaden kommer från Gamla Bryggerigatan 5 i Västerås. Den kom till museet 1938 som en gåva från Västerås Stad.

Byggnaden

Byggnaden är i två våningar och uppförd i liggande timmer. Den innehåller två bostäder om ett rum och kök, ett på vardera våningen, samt förråd. Byggnadens nedersta våning är delad av ett portlider. Övervåningen har en inbyggd svalgång som täcker nästan hela fasaden med tre luckor och ett litet fönster med spröjs. Taket är belagt med enkupigt tegel.

Skarprättarens bostad

Huset kallas även för Skarprättargården eftersom den en gång var tjänstebostad för länets skarprättare. Det är ett gammalt ord för bödel. Den siste bödeln som bodde i huset var Erik Frumerie. Han avled 1842.

Bostadsbrist och trångboddhet

Idag är bostaden i nedervåningen inredd som en arbetarbostad vid 1900-talets början. Ett rum och kök med vedspis men utan vatten och avlopp och i taket hänger fotogenlampan.

Det var stor bostadsbrist under förra sekelskiftet. Att ha en eller flera inneboende var vanligt och trångboddheten var mycket utbredd. Man både åt, sov och arbetade i köket. Finrummet hölls oftast stängt och värmdes inte upp trots att där finns en kakelugn. Rummet användes endast vid festligheter men det var också vanligt förekommande att rummet hyrdes ut till inneboende för att dryga ut hushållskassan.

Arbete i den industrialiserade staden

Vid den här tiden flyttade många människor från landsbygden till staden för att börja arbeta i de nya industrierna. Det blev ett helt nytt sätt att leva med fasta arbetstider och lön i reda pengar. Normalarbetstiden var elva timmar per dag och fem timmar på lördagar. Söndagen var ledig. Männen fick ofta de mer kvalificerade yrkena och kvinnorna arbetade med städning, paketering och andra mindre kvalificerade sysslor. Eftersom lönerna var låga och bostadshyrorna höga arbetade även många barn i fabrikerna för att få familjens ekonomi att gå ihop.

Vedbod

Dass och vedbod

På bakgården finns en byggnad med två torrdass. Dasset kom ursprungligen från gården Galttegen i Lundby socken och byggdes 1925. 1988 kom dasset till museet där det haft ett par andra placeringar innan det placerades på bakgården 2005. Dasset delades av de familjer som bodde runt gården. Här finns också en nybyggd länga med vedbod och snickarbod och en liten täppa där man kunde odla rabarber och kanske lite potatis.

Öppet alla dagar året runt