Prästgården

Prästgården

Prästgården kommer från Ytter-Åby, Lillhärad. Huset är en parstuga uppförd 1750 och har använts som komministerbostad i nära hundra år. 1937 skänktes huset till museet som gåva av Skultuna-Skerike – Lillhärads pastorat.

Byggnaden

Prästgården har varit bostad åt prästen och hans familj. Sju av Lillhärads präster har haft huset som bostad mellan åren 1748 och 1845.

Huset har förstuga, vardagsstuga, kammare och helgdagsstuga. Kammaren är inredd som prästens arbetsrum, taklisterna i rummet är målade med blomornament.

Prästen

Till prästgården hörde ett jordbruk med djur, åkrar och ängar. Det prästen fick från sitt jordbruk var en del av hans lön.

Prästen hade sina arbetsuppgifter i kyrkan med gudstjänster, dop, vigslar och begravningar. Han var också nyhetsförmedlare. I predikstolen läste han upp meddelanden från kungen. Han kunde också berätta om vad som hände i Sverige och i världen.

Husförhör

Till prästens arbetsuppgifter hörde också att varje år hålla husförhör. Det hölls hemma hos någon av bönderna i byn. Prästen kontrollerade om byborna kunde läsa och om de hade kunskaper om det som stod skrivet i Bibeln och Luthers lilla katekes. Sedan skrev prästen in i husförhörslängden hur det hade gått. I husförhörslängden kunde man även läsa om när folk var födda och döpta, när de gift sig, och när de flyttat eller dött. Efter husförhöret bjöds på mat och dryck.

Kyrkstallar från Skultuna och Sala

Kyrkstallet från Skultuna är uppfört år 1766 för brukspatronen Carl Brovall, adlad Adlerwald, vid Skultuna bruk, Skultuna. Det skänktes av Svenska Metallverken och Skultuna bruk 1924 och uppfördes på museet 1925.

Längan med kyrkstallar kommer från Norrby, Sala. De byggdes under slutet av 1800-talet och var avsedda för allmänheten. Det återuppfördes på museet 1962.

Stall för hästar

Kyrkstallen stod i närheten av kyrkan. Här kunde hästarna få vila medan folket besökte gudstjänsten. Kyrkstallarna hade en framträdande plats och kunde ofta bilda en eller flera gator av brädskjul, i synnerhet om socknen var stor och avstånden till kyrkan var långa. Stallarna var vanligtvis låga timmerbyggnader med dörr på gaveln, och från början byggdes ett stall för varje gård eller by.

Öppet alla dagar året runt