Herrgården

Herrgården

Herrgården uppfördes 1702 och kommer från Hallstahammar, Svedvi.

1928 skänktes herrgården till museet av Surahammars Bruks AB och ASEA. Till herrgården hörde ursprungligen två flygelbyggnader och två mindre byggnader.

Till herrgårdsmiljön på museet hör tre byggnader med omgivningar. Bakom herrgården i den engelska parken står ett dass och längre ner i backen står ett lusthus. Fram till herrgårdsbyggnaden leder en allé av lindar.

Herrgårdsbyggnaden

Byggnaden var bostad för ägaren till Hallsta kopparhammare, som grundades 1638. Kopparslagaren mäster Johan Stricher får fart på verksamheten och kan sägas vara grundaren till Hallstahammars bruk. Han tar över verksamheten 1683.

Makarna Johan Stricher och Margareta Biörn ville ha en ny och modernare bostad, herrgården som nu står på museet.

Det är en karolinsk byggnad, 34 meter lång och tio meter bred med säteritak. Dessa tak var karaktäristiska för herrgårdsbyggnader under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Både ytter – och innerväggar på herrgården är av kraftigt bilat och knuttimrat virke.

Interiör

1702 stod den nya bostaden med tio rum klar. Köket låg mitt i huset innanför förstugan. Till höger om förstugan finns en mer representativ del med stora salen och två gästrum. Till vänster om förstugan finner man en vardagligare och intimare del med bland annat matsal och flera sovrum.

Innertak i herrgården. Foto Bodil Wike.

Tak- och väggdekorationer

Herrgården är invändigt smyckad med vackert målade tak från tiden för byggnadens tillkomst vid 1700-talets början. Här finns också tre rum med tapeter värda lite extra uppmärksamhet.

I den stora salen, husets praktrum, är taket högre än i övriga delar av huset och grisaillemålat, en slags gråmålning som var vanligt förekommande under barocken och som utgjorde en imitation av de mer dyrbara stucktaken. Takdekorationen är rik på växtornament av eleganta akantusrankor. På de båda sidofälten finns en cirkel med ett spegelmonogram, innehållandes bokstäverna J, S och M, B(Johan Stricher och Margareta Biörn). I takets mitt finns en guldinramad oljemålning med ett på duk målat landskap med en borg.

Även i gavelrummet till höger om den stora salen finns de ursprungliga grisaillemålade takdekorationerna på röd botten kvar. De är i gott skick eftersom de i senare tid hade blivit överklädda med papp. När den togs bort, var barockdekoren fräsch och oskadad.

Ursprungligen var väggarna i salen bemålade direkt på timmerväggarna men sedan 1800-talet är salens väggar beklädda med en fransk panoramatapet. Det är en fransk Dufour et Leroy-tapet, tillverkad i Paris kring år 1815, på en firma som ägdes av Joseph Dufour, en ledande tapettillverkare i Europa vid denna tid. Det är en på väv klistrad tapet, utförd i gouache-teknik. Tapeten i salen heter Les scene turc (Turkiska scener).

Typiskt för så kallade panoramatapeter var att man skapade ett landskap som täckte hela rummet. Blickpunkten lades i ögonhöjd och motivet placerades över en bröstpanel, eftersom motivet inte fick störas av möbler. Våderna var flera meter höga men motivet sträckte sig bara två meter upp på tapeten, resten var himmel. På så vis kunde man anpassa tapeten för olika takhöjder utan att behöva skära bort något av motivet. Dessutom gjorde man delar av motivet som mellanrum där det till exempel kunde vara klippor, träd eller höga byggnader. Dessa skulle kunna skäras bort för att få plats med fönster och dörrar utan att förstöra motivet.

I gavelrummet till vänster om stora salen finns ännu en panoramatapet. Denna tapet kommer ursprungligen från den sedan länge rivna herrgården Fredriksberg, Västerås. Den flyttades så småningom till ett hus på Stora Gatan 35 och kom till museet på 1920-talet. Den var tidigare placerad i Tenngjutaregården men sitter uppsatt i herrgården sedan 2005 då den också varsamt konserverades.

Denna panoramatapet visar scener från Paris under julirevolutionen 1830. Fransmännens kung Karl X hade bland annat utfärdat en order som begränsade tryckfriheten. Boktryckare, studenter och arbetare reagerade våldsamt. Soldater från napoleonkrigen slöt upp. Efter tre dagars blodiga strider i Paris kunde Karl X avsättas och den liberale Ludvig Filip utropas till ny regent.

I det rum som under 1800-talet användes som brukskontor pryds väggarna av på väv oljemålade tapeter från 1740-talet. Motivet är en lantlig idyll med eremitkojor. Odysseus son Telemachos spelar flöjt för förförerskan Kalypso. Förklädet svänger medan hon tar några danssteg. Tapeterna har ursprungligen suttit på Stora Häringe i Södermanland och sedan på Fiholm i Västmanland.

Arbetet vid Hallstahammars bruk

Till verksamheten på bruket hörde förutom kopparhammare även smedja, såg och kvarn, jordbruk med åker, äng, humlegård, fruktodling och skogsmark.

De som arbetade vid kopparhammaren var smedsgesäller, lärpojkar och pigor. I bostadshuset arbetade huspigor och en kokerska. Det fanns också många andra anställda för att sköta jordbruk, odlingar och skogsmark.

Lusthuset från Gideonsbergs herrgård. Foto Bodil Wike.

Lusthuset

Lusthuset har stått vid Gideonsbergs herrgård i Västerås. Det byggdes 1850 åt spannmålshandlaren Adolf Moberg. Herrgården revs på 1940–talet och lusthuset flyttades till museet.

Mobergs hustru Karin ordnade namnsdagsfester i lusthuset på Karindagen den 2 augusti varje år.

Dass vid herrgården

Dasset

Det runda dasset kommer från Bernsborg på Blåsbo i Västerås. Dasset eller hemlighuset som man också kallade det, har plats för två personer.

Öppet alla dagar året runt