Bondgårdens odlingar

Miljön vid bondgården skildrar en mellansvensk bondgård vid mitten av 1800-talet. Bondgårdarna låg ofta tätt ihop i byn och var indelade i en mangård och en fägård. Växter som var värdefulla fick hägnas in då höns och andra smådjur gick fritt omkring. Därför finns det inte rabatter eller bärbuskar runt husen på bondgården.

Bondfamiljen odlade mest växter som var till nytta och det var bondfrun som hade ansvar för trädgårdsodlingarna. Vid sädesmagasinet ligger kålgården och fruktträdgården. Gårdar kallades de eftersom de var inhägnade som skydd mot de frigående betesdjuren. På 1860-talet kom en lagstiftning som sa att djuren var tvungna att stängslas in, inte grödorna. Först då kunde trädgårdsväxterna komma in på gårdsplanen.

Vårdträdet skyddar mot olycka

Mitt på gårdsplanen står vårdträdet. Folket som bodde på bondgården trodde att trädet hade kraft att skydda mot olycka. När någon dog i familjen trodde man att deras andar flyttade upp i trädet och vakade över gården. Nåde den som skadade vårdträdet, då kunde en stor olycka drabba gårdens invånare.

Mullbänk

Kryddor för brännvin, medicin och kyrkbukett

Framför huset finns växter som var användbara på olika sätt. Här finns kryddor till brännvinet, maten och kyrkbuketten. Vid ett besök i kyrkan la man ofta en bukett med väldoftande växter i psalmboken. Under tidiga 1800-talet luktade det mindre gott i kyrkan eftersom de välbärgade begravdes under golvet. 1815 blev det förbjudet att begravas i kyrkan. Buketten kunde också vara bra att dofta på om prästens predikan blev för långrandig och sömnen smög sig på. I rabatten finns också medicinalväxter till både djur och människor.

Kålgården vid bondgården

Kålgården

Kålgård är ett gammalt ord för inhägnat köksland och har funnits både i städer och på landsbygden. I kålgården odlades främst kål (vitkål, kålrot och grönkål) men också bondbönor, ärtor och andra grönsaker. I kålgården på museet finns köksväxter som kan ha odlats på bondgårdar i Västmanland runt 1850. Här finns perenna grönsaker och örter såsom Gode Henriks målla, piplök och mejram men också ettåriga växter som vitkål, kålrot och gråärter. Här växer Margit Olivias schalottenlök som är en form av potatislök och som ingår i museets levande samling. Potatislöken var vanlig innan den gula löken kom som sättlök.

Fruktodling i trädgården

Trädgården är historiskt sett en inhägnad yta med fruktbärande träd. Äppelodlingen vid bondgården borde vara inhägnad som skydd mot lösgående djur. På museet odlas äppelsorter som räknas till de västmanländska, som Fullerö, Fagerö, Frösåker och Råby Rubin. Fagerö har blivit utsett till Västmanlands landskapsäpple. I Fageröträdet finns mistel, Västmanlands landskapsblomma.

Humle

Humle till ölbryggning

Humle var en viktig ingrediens i ölet. Humle gav beska men hade också en konserverande verkan. Detta var väldigt viktigt då man inte behövde brygga lika ofta. Att brygga öl var liksom brännvinstillverkning kvinnornas syssla. Enligt lag var man sedan 1400-talet tvungen att odla humle vid varje gård. Lagen togs bort 1860. I dagsläget finns ingen humlegård vid bondgården.

Öppet alla dagar året runt