Höslåtter och betesmarker
Ängen
På ängen skördades hö som vinterfoder till djuren. Ängen låg oftast lite längre bort från byn än åkern. Kanske låg den vid ett vattendrag. Där var det oftast lerigare och för tungt att bruka med äldre jordbruksredskap. Det var ofta översvämning och för blött på våren för att hinna så spannmål i tid. Ängarna var, liksom åkrarna, inhägnade för att fredas från de fritt gående, betande djuren. Här stod hässjorna med hö under högsommaren för att få torrt och lagringsdugligt foder. I höladorna förvarades höet tills det behövdes i ladugården, då det hämtades kanske med häst och släde. En del ängar hade även hamlade träd från vilka löv skördades till vinterfoder.
"Äng är åkers moder"
Under hundratals år var ängens produktion motorn i bondens odlingssystem och en förutsättning för en god skörd på åkern. Talesättet ”Äng är åkers moder” säger ju en del. Den näring som skördades i form av hö blev mat till djur som gav mjölk och gödsel. Gödseln lades sedan på åkern och blev näring åt grödorna. Dock krävdes det ganska stora ytor äng för att försörja en liten åker. Det gick 5-10 delar äng på 1 del åker. Så var det oftast inte i Västmanlands slättbygder. Det kunde vara lika lite äng som det fanns åker vilket påverkade skördens storlek negativt. Med tiden utarmades även ängarna på sitt förråd av mineralnäringsämnen. Landhöjning gjorde dem torrare och höskördarna minskade.
I samband med Laga skifte på 1800-talet ökade odlingen av kvävefixerande grödor till djurfoder på åkermarken. Det gav mer foder och därmed mer gödsel, men också en direkt gröngödslingseffekt från skörderester, rötter med mera, som gav näring till efterföljande åkergrödor. Många ängar övergick då till att bli betesmarker. En del plöjdes upp och blev till permanenta åkrar.
Betesmarkerna på byns utmarker kunde utnyttjas gemensamt fram tills Laga skifte genomförts. Då skiftades även skogen och utmarken mellan de olika gårdarna. Stängselförordningen från år 1857 fastslog att var och en nu hade ansvar för att hålla sina egna djur inhägnade.