Hamlingsängen
Hamling betyder att skörda grenar med löv på, att använda till foder. På museets hamlingsäng i norr hamlas ett flertal lindar.
Skörda lövfoder
Bruket att skörda lövfoder är mycket gammalt. Löv kunde antingen repas av grenarna, eller så höggs tunna lövbärande grenar av och bands till knippen eller lövkärvar. Löven torkades och utgjorde ofta vinterns huvudföda till får och getter. Grenar kunde även huggas av för att löven skulle ätas på plats ute i betesmarken, framförallt på eftersommaren när grästillväxten inte höll jämna steg med avbetningen. Annars hamlades träd i slåtterängar, längs vägarna och lite överallt.
Till skillnad mot de gräs och örter som blir till hö, behöver inte löv skördas inom en viss kort tidsperiod för att ha bra näringsvärde, utan löv kan skördas under juni till september eller fram tills löven ändrar färg, då näringsvärdet sjunker. Därför kunde hamlingen utföras under den lite lugnare delen av sommaren, mellan höslåttern och spannmålsskörden.
Flera trädslag hamlas
Flera olika trädslag användes för hamling. Museets hamlingsäng ligger i norra delen av området, och här hamlas framförallt lind. Vi har även nyhamlat ek, ask, björk, med flera, i anslutning till ängen. För att lyckas skapa nya hamlingsträd behöver trädet ha lagom stamtjocklek och skötas rätt, annars kan det ta skada som leder till att trädet dör i förtid. I början får en skörda försiktigt men senare när trädet anpassat sig kan så gott som alla nya tunna grenar skördas vart tredje till femte år. Med tiden får hamlade träd ett karakteristiskt utseende med knutar där de nya grenarna växer ut. Stammen blir tjockare för varje år medan trädkronan ju återkommande begränsas. Regelbundet hamlade träd kan därför bli mycket gamla (stabila och bryts inte sönder) och härbärgerar då ofta en omfattande biologisk mångfald.